trengerpenger

Jag sitter på biblioteket. Jag gillar att sitta på biblioteket. Då får jag och mina neuroser vara i fred. Nu sitter jag faktiskt utanför biblioteket på en liten inomhusbalkong där det finns en glasdörr (in till biblioteket). Här vill jag sitta. Ensam. Men nu är det så att en... Jag vet inte vad han är, ett djur kanske, men han pratar engelska med öststatsdialekt. Och knackade på min dörr gjorde han. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det kändes liksom lite löjligt att säga "Jaaa, kom in". Men det fick jag säga ändå. Genom rutan där ingenting hördes. Så jag sa det. Då ställde han dörren på glänt, stack in sitt öststatiska huvve och undrade;

"Helleuw. Ken I zit her."

Och jag sa;

"Yes, Yes, Of Course.",

välartad som jag är. Han sätter sig ner, lägger sina stickade vantar prydligt på bordet, tar fram sina kanderade nötter och börjar tugga. Och tugga. Och tugga. Ljudligt tuggar han. Jag stör mig på hans närvaro. Han sneglar på det jag skriver i min almanacka. Han undrar om jag vill ha kanderade nötter. Nej tack, mitt liv har gått fint hittills utan kanderade nötter tänker jag och skakar på huvva. Jag vill inte ha honom här. Jag vill vara ifred.

Jag återkommer med mer info snart. Läget är ganska dött nu.

Det här är Tilda, live från biblioteket. God eftermiddag.

/T