Snabb i skallen?
Just som vi har börjat vänja oss vid detta främmande språk som kallas norska dyker det upp svenskar överallt.
Idag tillexempel. Jag och Tilda hade tagit oss upp för en gigantisk backe i syfte att inspektera den storslagna utsikten, som visade sig vara en stor plåtbåt och lite fabriker. Uppe på backen står vi tysta och betraktar plåtbåten ett tag, innan jag vänder om för att gå ner igen. Då dyker plötligt en gutt upp från ingenstans. Han har förmodligen sett oss stå där och frysa ett bra tag. Han vänder sig mot mig och säger "Fan vad det blåser hörrö!".
Eftersom jag och Tilda för tillfället bara har varandra här i Stavanger och är på jakt efter ett nytt umgänge, hade det här varit det perfekta tidpunkten för mig att använda min socialaförmåga och starta en konversation.
Det gör jag inte. Istället blir jag så chockerad av att
1. En främling börjar prata med mig bara sådär.
2. Jag förstår faktiskt vad han säger.
Jag väljer att klämma fram ett litet,
- Hehe. Aah.
Och därefter vända mig om och gå därifrån.
......
Bra Malin. Verkligen.
/ M
